Intressant inspel. Det är ju som du skriver att det röstades för en något annan politik än vad som drevs 22-26. Dock är det inte alls lika tydligt vad den annorlunda politiken är.

De klassiskt röda partierna, S+V, backade.

De klimat- & miljöfokuserade partierna C+MP gick framåt ganska kraftigt (1.5%-enheter).

Det gamla rödgröna blocket, V+MP+S gick framåt, men den mest tydliga rörelsen här är att det blocket en kraftig vänstersväng, där de mer extrema partierna (V+MP) tog ett stort antal röster på S bekostnad, och samtidigt rörde sig längre vänsterut.

Oppositionen, V+MP+S+C, ökade sitt mandat, 0.71 procentenheter, men blev samtidigt mer splittrat då dess gamla mitten, S, sakta men säkert fortsätter att förlora sin särställning samtidigt som medlemmarna rör sig längre ifrån varandra.

De ekonomiskt nyliberala partierna (gamla alliansen M+KD+L+C gick framåt, och med det ganska kraftigt, ca. 2.5 procentenheter.

Tidö bildade majoritet på (i huvudsak) lag, ordning & migration 2022, det blocket backade något, även om de (intressant nog) samlade fler röster än '22. Det kan också beaktas att riksdagen som helhet rört sig i denna riktning, ex. med S som i valrörelse sade sig vara för hårdare tag mot organiserad brottslighet, och stram migration.

Inom Tidö gjorde de traditionellt borgerliga partierna KD+M+L också kraftiga framsteg, en ökning om ca. 2 procentenheter, främst på SD's bekostnad, vars profilfrågor '22 i hög grad anammats av övriga riksdagspartier, och inte lyckats lyfta nya av samma kaliber.

Så vart hamnar V i allt detta? Som du nämner ökar man, men detta sker främst på bekostnad av sin ideologiskt närmsta bundsförvant, samtidigt som de övriga rödgröna inte är positiva till att Vänsterpartiet får sitta i regering. Personligen tror jag det hade behövts mer förarbete innan valrörelsen för att pussla ihop det.